© Hallings Foto/Jamtli

Arbetslösa Blåsjöbor har matstrejkat för att myndigheterna skall ordna med arbete. Ganska snart efter strejken igångsattes vägarbete. Här syns några strejkande intagande den första måltiden efter att ha avbrutit hungerstrejken. Fotot taget 1971. Fr v: Otto Olofsson, Algot Johansson (med ryggen mot kameran), Erland Eriksson, Hilding Hansson (med ryggen mot kameran) och Sigvard Andersson. Uppgifter: Gunnel Fredriksson. Bild nr: Ejneg1658


Skriv kommentar

Ditt namn (publiceras)

Telefonnummer (publiceras EJ)

E-postadress (publiceras EJ)

Uppgifter


   



Kommentarer

av ÖP-artikel den 2008-05-21 kl 16:25

Dagens bild: Den första måltiden

En kulen februaridag 1971 i Stora Blåsjön. Utanför folkets hus ven snöstormen över den svenska presskåren, vars huttrande representanter nu köade för att få komma in i stugvärmen. De stampade av sig snön på förstubron och tog sig in i den fuktiga värmen bland vadmal, blötkängor och stickade norsktröjor.

Där inne satt Erland Eriksson och hans kamrater och sörplade i sig barnvälling med god aptit.
Och tacka för det.
I nio dagar hade de, 20 arbetslösa Blåsjöbor, tillsammans svultit i protest mot regeringen, för jobb på hemorten. Under parollen "Hellre strejk till döds än ett liv i svält" hade de tagit till ett av de mest drastiska sätt de kunnat tänka sig för att rädda en bygd mot avfolkning.

Det började med ett rop i nöd, ett brev till Sveriges statsminister Olof Palme (läs här intill) och slutade med att de satte sin plan i verket:
De började hungerstrejka och hela Sverige följde deras kamp. De hade bestämt sig för att inte äta en enda bit mat förrän staten hade gett besked om jobb i bygden.

Det här var första måltiden på nio dygn.
Alldeles nyss har de fått besked om att regeringen kommer att tillskjuta medel för ett vägbygge som ska ge jobb på hemorten. De strejkande var glada över att kampen nu var över, men samtidigt mycket medtagna efter svälten.

Tiden har de fördrivit med kortspel, rökande och vattendrickande. Och så en och annan intervju med journalister från hela landet. Kampen har följts i teve, radio och i rikspressen. Riktigt dramatiskt blev det under en av strejkdagarna när en helikopter som transporterade ett filmteam från Sveriges television krashade mot Folkets hus tak. Lyckligtvis klarade sig alla inblandade utan skador. Detta hände mitt under en radiointervju med XYZ-kvartens Rune Brånfledt som var på plats. Braket kan enligt uppgift höras i radiosändningen, som fick avbrytas.

Under de nio långa dagarna har strejkande kommit och gått. Distriktssköterskan Anna Levin har varit på plats och följt männens hälsotillstånd. Tre av de yngsta hungerstrejkande har hon skickat hem. Odd Andersson, samt bröderna Gerhard och Arne Olofsson var omkring 18 år gamla och avbröt sitt strejkande efter några dagar.

Men gubbarna vägrade ge upp.
Erland Eriksson har hela tiden hävdat:
- Det här är inte någon okynnesaktion från vår sida. Aktionen är väl genomtänkt och diskuterad innan vi beslutade oss för den drastiska åtgärden att inte äta.
Till slut kom glädjebeskedet. Olof Palme lovade att staten skulle skjuta till en halv miljon för vägbygget och därmed jobb till bygden.
Det firades - om inte med champagne - så i alla fall med barnvälling.
Det är den måltiden dessa hungriga män nu intar. Från vänster Otto Olofsson, Algot Johansson (med ryggen mot kameran), Erland Eriksson, Hilding Hansson ( med ryggen mot kameran) och Sigvard Andersson. Av dessa är det nu bara Erland Eriksson, då strejkledare, som är i livet.

Här är de strejkandes brev till Olof Palme:

"Herr statsminister:
Vi tillåter oss att personligen tillskriva Eder om vår situation. Eftersom vi tror att statsministern är väl införsatt i området kring Stora Blåsjön efter flera resor genom trakten anser vi att någon närmare presentation av orten ej är nödvändig.
Orten ligger där den legat sedan världens skapelse och går ej att flytta trots alla centraliserande åtgärder.
Vi går därför direkt till problemen.

Någon industri av något slag finns ej i bygden och därför råder det stor arbetslöshet. Vi hoppades alla på en malmbrytning i Stekenjokk och vi var inställda på att få arbete där. Efter projektets hastiga helomvändning blev det tills vidare ett Svekenjokk. Vi anser därför att något slag av ersättningsarbete skulle vara både motiverat och realistiskt.
Som statsministern har sett vid sina resor har vi en väg som är under all kritik. Den sämsta sträckan av vägen går från Jormvattnet genom Stora Blåsjön och fram till Ankarvattnet.

Varje vår och speciellt när påsken infaller i april med dess intensiva turisttrafik blir vi så gott som väglösa. Många påskfirare kan intyga riktigheten i detta då de har fått sina bilar mycket förstörda med dyra reparationer som följd. Vi vet av erfarenhet att så kommer det att bli även denna påsk.
Efter varje sådan påskhelg har vi varit tvungna att insätta en traktor, som haft en överbyggd gödselspridare för att klara den absolut nödvändiga trafiken såsom skolskjutsar, post och mattransporter. Ekipaget är att likna med typ prärievagn.
Vi vill därför, i jämlikhetens tidevarv, tro att sådana ekipage tillhör en svunnen epok.

Enligt vägverkets plan, som presenterats i pressen för flera år sedan skulle en ombyggnad av vägen påbörjas 1969-1970. Tiden skulle alltså vara mogen för vägbygget.
Vi anser därför att en ombyggnad v nämnda väg är både ett realistiskt och väl motiverat ersättningsarbete tills Stekenjokk är noga utrett.
Vi som går arbetslösa, en del av oss snart i två år och är utförsäkrade ur arbetslöshetskassan och flera på gränsen, är därför bekymrade över situationen. Vi hoppas att Ni herr statsminister gör något åt detta med det snaraste.
Att gå arbetslös långa tider tär både fysiskt och psykiskt på alla familjemedlemmar.

Vi vill före den 14 februari 1971 ha ett besked om vi kan räkna med något ersättningsarbete för Stekenjokk.
Med ersättningsarbete menar vi först och främst vägen och att arbetet kan påbörjas omgående.
Om vi ej erhållit något besked (positivt) före den 14 februari måste vi starkt överväga om hungerstrejk är det enda som riktigt kan påverka situationen.
Givetvis kommer vi då att informera Sveriges Radio och TV samt rikspressen.
Vi hoppas därför på Eder statsminister och att den kärva situationen ej skall behöva bli en opinion bland folk, radio och press."

Stora Blåsjön den 1.2.1971
Brevet är undertecknat av 18 arbetslösa i Blåsjön.


Av: Stefan Nolervik



av Kommentarer från ÖP den 2008-06-02 kl 16:10

Hjältarna i Blåsjön
Man blir kall över hela kroppen när man tänker på själsstyrkan hos dessa män som leddes av Erland Eriksson, en ledargestalt av enorma mått. Bra att de stog ut!
Skrivet av 'Charlie', lördag 24 maj. kl. 17:37


gå sin egen väg
Det var härliga tider på 70-talet.
Skrivet av ' förstålig', onsdag 21 maj. kl. 21:56


Till toppen av sidan
 

Samling/fotograf: Hallings Foto

När: 1971

Landskap: Jämtland
Kommun: Strömsund
Socken: Frostviken
By/ort: Blåsjön

Nyckelord:
Förening
Hungerstrejk
Matförtäring
Strejkande

Namn:
Olofsson Otto
Johansson Algot
Eriksson Erland
Hansson Hilding
Andersson Sigvard